Du skulle alltid sova under täcket med mig, Annars blev du sur,
Du va knappt hemma när jag bodde i Rättvik,
Du kom alltid hem på fredagarna när jag kom hem från Rättvik,Överlycklig att se mig,Kom du skrikandes och hoppa upp i mitt knä.Fan jag saknar dig, Vill att du kommer tillbaka Men de är omöjligt.   Du va min allra bästa vän, Du fanns alltid där.
Va jag ledsen kom du och satt dig i mitt knä och knuffa huvudet mot mitt.Precis som att du sa: Jag finns här. Men de gör du inte längre,Nu sitter jag här och gråter och kan inte sluta för att jag saknar dig så enormt mkt, Och jag väntar på att du ska komma springande och knuffa ditt huvud mot mitt och trösta mig, Men du kommer aldrig,Jag hatar mina föräldrar för att dom tog bort dig, Jag ville ha dig kvar, Och jag hatar att dom inte sa något dagen dom tog bort dig, Jag hade velat träffa dig en sista gång och säga att jag älskar dig,Säga att jag inte ville att du skulle försvinna, Att jag vill ha dig kvar hos mig, Men jag fick aldrig chansen, Dom berätta de några dagar efter, Och när mamma sa de så börja jag gråta direkt, Och jag kunde inte sluta, Jag kunde inte fatta att du va borta, min älskade snövit, Jag älskar dig Snövit, Och  jag tänker på dig hela tiden,
Alltid när jag ser en vit katt så tänker jag min Snövit, men så kommer jag på mig själv att de är inte min Snövit,
Hon är borta och kommer aldrig tillbaka..

R.I.P gumman, Matte älskar dig! <3

22 september 2009 försvann en del av mig, och den delen kmr alltid vara borta,